Om du förlorar någon får man vara ledsen oavsett hur nära en denna person har stått en. Det finns liksom inga regler om att du inte får vara hur ledsen som helst om inte du känt personen på ett visst avstånd. En del är ju också mer känslosamma än andra för de gråter kanske enklare eller har lättar med att visa känslor än andra.
Men förväxla det inte med att det är en sorg som är större hos någon som gråter än andra bara för att de inte får utlopp för det i tårar.
Jag heter Andrè och detta är min sorgeblogg. Den största sorg är att mista och begrava någon nära, det är något som vi alla förr eller senare kommer vara med om, även om vi inte vill.
Även när begravningen är avslutat vill man givetvis kunna gå till gravstenen och ge en blomma och en tanke. För en så personlig gravsten som möjligt är det möjligt att plocka egen sten, tex. från en plats som betyder mycket för den avlidna och göra detta till en gravsten.
För vissa personer vet man vad de vill ska spelas för musik på deras begravning. Låtar de älskat, gjort eller sagt rent ut att de vill ska spelas. Det finns låtar som kan vara passande eller låtar som inte alls känns rätt men som personifierar personen som gått bort.
Det är därmed sagt att det inte kan bli fel någon gång om man väljer utifrån den som gått ur tiden. Sen kan det vara musik utan text, på svenska som engelska eller andra språk och ny som gammal musik. Det är då också många som tänker på hur mycket musik som de ska spela och en del har mer än andra har man ju märkt av genom åren som gått.
När ett liv har ändats och påsen ska knytas ihop är det många beslut som ska fattas och som jag skrivit förut så är det viktigt att ha en bra begravningsbyrå som stöd. För att få den begravning man önskar personen och för att minnet av personen ska kunna leva kvar.
En process och ett arbete och ett av alla de val som behöver göras är att välja blommor. Vilka favoritblommor hade den avlidne eller vill du istället att begravningen ska vara full av färg och ge utrymme för vackra tankar?
En begravning ska vara en stund att minnas och hedra den man älskade. Vi är egentligen alldeles för bundna vid traditioner och regler för hur en begravning ska vara, när det enda som egentligen spelar någon roll är hur den som vi vill hedra vill ha det och hur de närstående vill ha det.
Begravnings traditioner är ofta tunga och mörka, när vi egentligen behöver ljus och glädje för att kunna minnas de bästa stunderna med den vi älskade.
Kanske tänker man inte så mycket på sin egen begravning men visst är det så att föräldrarna börjar bli till åren komna och de kommer nog inte att leva hur länge som helst.
Skönt är i alla fall att veta att man kan få en bra hjälp med begravningar i Stockholm genom en trygg begravningsbyrå. Det kan vara en viss kostnad förknippad med en begravning och av den anledningen så har mina föräldrar tecknat en försäkring som ska täcka upp detta. Det tycker jag känns lite märkligt.
När någon går bort i döden så är det ofta många minnen som lever
kvar och som man inte lyckas bearbeta i tid innan man inser att det
blir väldigt jobbigt.
Men det man kan se när man ska trösta sådana som har förlorat
någon är ju att de ofta vill prata om de här minnena. Så det är ett
sätt att bearbeta dem i sig, att man pratar om dem med någon.
Att begrava någon kan vara en väldigt jobbig process, men också
en process som man måste gå igenom. Om man t ex inte är med på
själva begravningen så kan det bli så att man inte riktigt
kan börja bearbeta att personen är borta på riktigt.
Och jag vet ju om flera som många år efter att någon dött bara
bryter ihop och känner sig helt borta och bara gråter i flera
dagar. Då trillar poletten ner.
Att någon dör behöver ju inte betyda att de försvinner på en gång. Om ni förstår vad jag menar så kanske ni har förlorat någon som ni älskar i döden? Det är ju så att man tänker att de är borta, men det är ju inte det man känner. Det känns som att man ska träffa dem snart, och att de bara är iväg någonstans.
Jag har varit på begravningar i Stockholm där prästen har pratat om att man ska låta minnet leva kvar när någon dör, men sanningen är ju den att det är det som är svårt. Man vill ju att det där minnet ska försvinna bort. Det gör ju så ont när man tänker på dem och de inte är där längre. Det tycker jag är svårt.
Om du ska på en begravning så kan du här få lite praktiska råd
av mig. Fråga inte om de saknar den döde, det är ju bara hur dumt
som helst. Varför skulle man ens fråga en sådan sak?
Och sedan ska ni inte försöka trösta de som sörjer om ni inte
känner dem. Gå inte fram och lägg en tröstande hand på axeln om ni
inte känner personen! Det blir bara konstigt och pinsamt, och om
möjligt ännu värre bara. Se istället till att du är där, är artig,
men håller ditt avstånd.