Hej!
Jag driver ju den här bloggen sedan en nära vän till mig gick
bort. Jag vill nå ut till andra som också går igenom en ofattbar
sorg. Nu känner jag att jag kan leva med sorgen som jag har efter
min väns bortgång så jag vill kunna hjälpa andra i samma
situation.
Är det någon som vill fråga mig något eller bara ta upp ett ämne
som ni funderat på kring sorg och död? Gör det jättegärna i så
fall! Jag ska föesöka svara så gott jag kan.
Jag vill fortsätta prata om vad man kan tänka på för att försöka
göra det lättare när någon som inte hade åldern inne går bort. Det
är väl så att när exempelvis en mormor eller farfar går bort så kan
vi ofta trösta oss lite med att de har levt ett fullt liv och
kanske hade åldern inne, det är livets gång så att säga. Ofta så
kan ju personen även ha lidit av någon ålderrelaterad krämpa som
gjort att den sista tiden på jorden har varit nästan fängslande, i
ett sånt fall kan bortgången nästan kännas som en lättnad. Man är
glad över att personen nu ska slippa lida och fortsätta sitt
själsliga liv på en ny och bättre plats.
När någon ung närstående rycks ifrån en finns sällan denna
tröst. De har ju inte hunnit leva ett fullt liv och visst kan ju
även en ung människa vara drabbat av någon sjukdom som gör deras
jordeliv till ett fängelse men då känns det fortfarande orättvist
att en sån ung människa som inte levt klart ska drabbas av en sån
sjukdom.
Man måste försöka hålla fast vid tanken att allting har en
mening, gud har inte ryckt din vän i från dig på pin tji utan det
finns en annan uppgift för honom eller henne – något som vi inte
kan se eller förstå just nu. Jag vet av egen erfarnehet hur svårt
det är att tänka så här när någon rycks ifrån en allt för tidigt,
men att tänka så var vad som hjälpte mig igenom sorgen.
När någon som inte har åldern inne går bort kan det göra extra
ont, oavsett om det är en plötslig bortgång eller en väntad så att
säga. Att förlora en nära vän eller släkting i samma ålder som en
själv känns så fruktansvärt orättvist, han eller hon har ju inte
levt färdigt sitt liv. Ingen borgången av någon närstående är enkel
men just denna känsla av orättvisa gör det hela än svårare.
Det kan kanske också vara så att det är obehagligt av mer än en
anledning. Om någon i ens egen ålder går bort känner man plötsligt
starkare än någonsin att vi verkligen lever på lånad tid, det
skulle ju kunna vara jag själv. Plötsligt tar vi inte livet för
givet längre, detta kan ju faktiskt också vara en positiv känsla
att ta med sig. Så försök hålla fast vid den tanken, att livet är
till låns och det är dyrbart.
Jag vill nämna mer om detta med att ha en begravning, och eller
minnesstund, som hyllar den bortgångnas liv istället för att sörja
hans eller hennes död. Det verkar som att många är intresserade av
detta.
Tips på hur man kan utföra en sån begravning smakfullt är att
låta alla komma i festkläder, välja ut några låtar som de allra
närmaste tycker representerar den avlidne, låt nära och kära dela
med sig av något roligt minne de har tillsammans med den avlidne,
och varför inte välja ut härliga bilder på den avlidne och visa på
minnesstunden.
Det är inte alla som önskar sig vad man kanske kan kalla för en
“traditionell” begravning. Med det menar jag en begravning där de
deltagande bär svart eller mörka kläder, de utvalda sångerna eller
psalmerna är av det sorgsna slaget, och sorgen efter den bortgångna
är vad som lyfts fram.
Nu för tiden är det många som istället väljer att fokusera på
att fira den bortgångnas liv, det betyder ju så klart inte att man
inte sörjer, men de tycker att det är bättre att hedra personen i
fråga så. Detta kan göras med festkläder, kanske någon glad musik
och så vidare. Det är viktigt att hitta en begravningsbyrå som kan
hjälpa till att ordna det även på detta sätt.